Eftersom vi inte kom på det tåg som vi hade planerat att åka var vi nu tvungna att vänta i ca 5 timmar innan nästa tåg skulle gå. Vi gick ut från biljettbyggnaden och kom ut på ett enormt stort torg som var fullt av folk, det var som en enda stor väntsal. Vi uppskattade att det var runt 5000 personer på torget. Folk låg eller satt på tidningspapper eller stod upp, det var människor överallt. När vi gick igenom torget bildades det snabbt grupper av människor runt oss som inspekterade oss.
Runt om på torget fanns bemannade polisbås, så vi antog att det kanske inte var den bästa platsen att vänta på, vi letade istället upp en restaurang; Kung Fu där åt vi kinesisk snabbmat (helt ok) medan vi väntade. Efter ungefär tre timmar började personalen titta riktigt argt på oss och efter fyra timmar blixtrade det om deras ögon, men eftersom de inte kunde någon engelska så vågade väl ingen av dem slänga ut oss, stackarna!
När vi bestämde oss för att det började bli dags att gå in på stationen visade det sig att vi inte behövde vänta länge förrän gaten till tåget öppnade, det var skönt för det var ganska smutsigt därinne och det var många som rökte så luften var bedrövlig.
Nu var det 40 minuter kvar innan tåget skulle gå men på vägen dit stod det tågpersonal som skrek i megafoner och skyndade på folk, alla sprang så vi började springa vi med, skulle tåget gå tidigare? Vi hittade snabbt vår kupé och gjorde det genast bekvämt för oss, och där blev vi sedan sittandes tills tåget gick på utsatt tid, 40 minuter senare. Vi förstod ingenting, varför var vi tvungna att springa? Vi upptäckte under resans gång att det var så man gjorde, alla sprang till tåget oavsett hur tidigt ute de än var.
Vi satt och pratade några timmar innan vi la oss för att försöka sova, när vi vaknade upp nästa morgon hade landskapet förändrat sig helt. Nu var det åkrar och små byar som dominerade landskapet. Människor var uppe tidigt och arbetade på fälten.
Foto: Ewa, Flashpacker Girl

0 kommentarer:
Skicka en kommentar