Resa genom södra Kina, del 1

Efter alla fantastiska upplevelser i Hong Kong blev det nu dags att åka vidare. Vi hade bestämt oss för att ta landsvägen genom södra Kina för att ta oss till Hanoi i Vietnam. Det visade sig bil ett litet äventyr.

Tåget avgick på förmiddagen från tågstationen på Kowloon. Redan på stationen gick vi igenom tull och passkontroll. Vårt första mål var Guanzchou, en resa som bara tog två timmar. Utanför fönstret tonade höghusen upp sig i en aldrig sinande ström. Människorna befolkar varje liten del av landet här och den del som inte befolkas odlas det på.

Väl i Guanzchou var vi tvungna att ta oss från en tågstation till en annan. Vi hade först tänkt ta taxi eftersom vi hade ganska mycket packning med oss, men personalen försökte hela tiden blåsa oss och komma med andra bättre färdvägar än den som vi själva hade planerat, så vi tröttnade och tog tunnelbanan istället, och det var hur smidigt som helst.

När vi skulle gå igenom spärren försökte vi lyfta över en av våra resväskor (den tyngsta och största) över bommen. En vakt sprang fram för att hjälpa oss, men han var inte beredd på att den skulle vara så tung så när han försökte ta emot den stod han böjd som en banan och gjorde allt för att inte tappa balansen och ramla baklänges med väskan över sig. Maken sprang fram och tog tag i väskan och lyfte ner den. Själv stod jag en bit därifrån och gjorde allt för hålla mig från att inte börja skratta högt, det hade varit oförskämt. Efter denna lilla incident gick resväskan under namnet skattkistan.

Väl framme vid rätt station börjar jakten efter nya tågbiljetter till nästa anhalt som var Nanning. Här var det svårt att hitta människor som kunde tala engelska, och alla skyltar stod skrivna på kinesiska.

Efter ett tag förstod vi i alla fall att vi inte fick komma in på stationen innan vi hade biljetter och för att köpa dem var vi tvungna att gå ut och ta oss till en annan byggnad. När vi väl hade hittat på den visade det sig att det fanns ungefär 40 st kassor, kunde man ställa sig i vilken som helst eller var man tvungen att stå i någon speciell? Vi delade på oss, två av oss vaktade bagaget medan de andra två försökte hitta någon som kunde hjälpa oss att hitta rätt kö. Tillslut ställde vi oss i olika köer, alla tog evigheter och när väl en av oss kom fram till kassan visade det sig att det tåg vi hade tänkt ta var fullt så vi fick biljetter till ett senare tåg istället. Redan i Hong Kong hade vi ordnat så att vi hade lappar som var skrivna på kinesiska där det stod var vi skulle och att vi önskade en sovkupé för fyra personer, de lapparna visade sig vara till stor hjälp när vi väl köpte våra biljetter.

Foto: Flashpacker Girl, Ewa