Dag 29. Vi tog sovmorgon idag också. När vi väl hade vaknat till liv gick vi ner till den fantastiska frukosten. Mätta och belåtna tog vi en taxi till en annan marknad, Yaxiumarknaden. Det är en marknad som påminner om Sidenmarknaden men den här är betydligt lugnare och försäljarna är inte lika hetsiga. Självklart blev det en del shopping här också.
Vi åkte tillbaka till hotellet och gjorde ett nytt försök att få tag på våra bekanta. Idag får vi tag på personal på ambassaden och vi får det lugnande beskedet att våra bekanta missat sitt flyg och kommer att komma ikväll istället. Vilken lättnad, de ligger alltså inte döda i något dike här i Kina! Tänk så många visioner man hinner måla upp, den ena värre än den andra!
På med varma kläder igen, ner till tunnelbanan och iväg till OS-byn. Det började precis skymma när vi kom dit och jag tror faktiskt att området gör sig bättre på kvällen än på dagen när byggnaderna får visa upp sig i all sin glans med sina vackra belysningar! Det är grymt häftigt. Arkitekturen är fantastisk och byggnaderna är dekorativa mästerverk.
Foto: Flashpacker Girl
Vi var ganska trötta när vi kom tillbaka till hotellet och därför bestämde vi oss för att äta middag på en av hotellets restauranger. Vi kom dit ganska sent så det var nästan tomt i matsalen förutom ett bord i mitten där det satt ett gäng överförfriskade och extremt högljudda asiater. Vi bad om att få ett bord så långt bort från det festande sällskapet som möjligt.
Menyn såg ut att bjuda på riktigt god mat och som vanligt förklarar vi att E är allergisk mot nötter (vi visar upp ett papper där informationen är skriven på kinesiska) och att det därför är ytterst viktigt att ingen av våra maträtter innehåller nötter eftersom vi ofta äter från varandras tallrikar (så som man gör i Kina, mycket trevligt). Tjejen stod och log och nickade glatt.
Vi beställde vitt vin och öl till maten. De kom tillbaka och sa att det vin vi beställt var slut så vi valde ett annat nästan dubbelt så dyrt. När de väl fått tag på en vinflaska ställde de den på bordet utan att öppna flaskan och utan att kyla den medan de ställde ölen på ett bord intill. Vi fick inga glas. Det tog en hiskelig tid innan vi fick en ishink och innan vi kunde få någon att öppna flaskan. Maken gick och hämtade glas till oss alla, han hämtade ölen, öppnade den och serverade sig själv och S. Vid den här tidpunkten var jag så arg så jag var nära att resa mig upp och gå men de andra stoppade mig.
En tjej kom flygande in i matsalen och styrde stegen mot oss och förklarade att den rätt jag hade beställt var slut, så jag beställde en annan som hon rekommenderade. Fem minuter senare kom hon tillbaka och sa att även den var slut. Vi det här laget var vi så trötta och hungriga att vi hade börjat skratta hysteriskt åt eländet, vi kunde inte sluta skratta.
När E:s mat kom in var den full med nötter, hur kan man misslyckas med allt! Vi skickade ut maten och bad om samma rätt men utan nötter. Rätt efter rätt bärs fram till vårt bord och vi väntar snällt på riset som vi bett om att få. Men vi ser inget ris i sikte. Vi ber än en gång om ris och tillslut kommer en servitör ut med våra skålar, självklart har våra huvudrätter börjat kallna. Vi kunde inte annat än skratta, vi skrattade alla så där hysteriskt som det kan bli när man är riktigt trött och hungrig. Men, maten var i alla fall riktigt god och vinet var ljuvligt gott!
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar