Utflykt på floden

Dag 22. Det var dags för ännu en tidig morgon, klockan 5.30 var vi uppe och slängde i oss en snabb frukost innan vi hoppade in i taxin som tig oss till flygplatsen. Vi flög tillbaka till Kota Kinabalo och åkte direkt till hotellet. Vi la oss en stund och slappade i skuggan vid poolen. Poolen var märkligt nog iskall. E och S hoppade i och jag skrattade glatt åt dem när de försökte övertyga mig om att det var skönt! Visst, de låg och försökte hålla sig vid liv i en isvak!

Vi kom fram till att vi inte riktigt var nöjda med vår utflykt till Sepilok så vi började bläddra i pärmen på hotellet med arrangerade turer. Vi bokade en (ca 475 kr/pers) och blev upphämtade på hotellet lite senare. Vi åkte minibuss i två timmar (ca 10 mil) söderut till Kilas River Wetlands. Vi njöt alla av naturen längs med vägen som var riktigt vacker.

Vi stannade vid en flod och blev bjudna på fika medan vi väntade på att fler grupper skulle anlända. När alla var samlade delade vi upp oss i båtar och åkte ut på floden. Syftet med turen, som varade i två timmar, var att vi skulle se vilda apor. Han som körde båten var riktigt duktig på att upptäcka apor och stannade för att låta oss titta på de roliga små krabaterna. Vi såg Näsapor, macaque apor och silverapor, en varan och till och med en vackert färgglad fågel.

Vi var inte ensamma på floden, men faktum var att det inte störde oss alls, vi fick se vilda apor, så vi var nöjda.

Efter turen på floden åkte vi till en restaurang som hade dukat upp en buffé med malaysisk mat. Det är alltid roligt att få pröva på rätter som man inte testat annat och den här maten var jättegod.

Efter middagen återvände vi till båtarna för att göra en kort tur i det bäcksvarta kvällsmörkret. Plötsligt började det blinka lite i mörkret och snart såg vi massor av små blinkande ljus, som dekorativa julgransbelysningar, men det visade sig vara eldflugor. Det var första gången jag såg eldflugor och jag måste erkänna att jag var helt fascinerad av det vackra ljusspelet som flugorna bidrog till.

Båtturen var över och det var dags att bege sig mot minibussen. Av någon anledning fick larmet igång på minibussen och chauffören kunde inte stänga av det. Han fick hjälp av andra chaufförer men ingen lyckades. De andra bussarna åkte iväg, en efter en, och tillslut var det bara vi kvar med våran tjutande minibuss. Efter en halvtimme lyckades de i alla fall stänga av larmet och vi kunde äntligen åka tillbaka till hotellet. Vilken fantastisk dag vi har haft!