Vilse i storstaden

Efter vårt besök i Orkidé- och hibiskusparken gick vi till Lake Gardens. Väl där kom vi fram till att det tyvärr inte var så mycket att se. Det fanns en liten sjö i mitten av parken och på sidorna fanns små grönområden. Det var knappt några människor där, troligen för att det var för varmt (eller på grund av förbudet mot hångel : ). Vi hittade bara på ett fik, men det var ganska skabbigt.

Vi tog oss tillbaka till hotellet för att vila lite, men innan det började skymma ville vi hinna besöka KL Tower. KL Tower är ett högt kommunikationstorn som man kan åka upp i och få en fantastisk utsikt över hela staden. Enligt kartan såg det ut som att vara en ganska kort  och trevlig promenad dit (uppskattningsvis ca 30 min). Tornet låg rakt framför oss, det såg inte alls ut att var långt dit, det kunde inte gå fel.

Vi började sakta promenera, det var fortfarande ganska varmt ute, men inte för varmt så promenaden var till en början verkligen trevlig. Vi gick igenom flera trivsamma små bostadsområden och efter ungefär en halvtimme kom vi fram till början av den kulle där tornet står. Problemet var bara att det inte gick någon väg upp till tornet.

Vi tittade på kartan och bedömde att det var mest lämpligt att gå till vänster. Fortfarande ingen väg uppåt. Det började skymma och vi började skynda på stegen lite eftersom vi gärna ville komma upp innan det blev mörkt. Vi gick och gick men hittade fortfarande ingen väg upp. Helt otroligt, vi hade tornet på höger sida om oss hela tiden, inte speciellt långt bort, men vi kom inte upp! Hur svårt kunde det vara! Det var ganska brant uppåt och massor med buskar och träd så att gena uppför backen var inte att tänka på.

Vi såg hur solen sakta gick längre och längre nerför himlen. Fortfarande ingen väg som ledde uppåt. Så fort vi mötte någon människa frågade vi efter vägen. De pekade hela tiden rakt fram och förklarade att vi skulle fortsätta gå runt kullen. Efter en betydligt längre promenad än vad vi hade räknat med, och över ett halvt varv runt kullen (som kanske i själva verket var ett litet berg) kom vi äntligen fram till vägen som ledde upp till tornet. Vid det här laget småsprang vi. Det visade sig att det gick en liten transferbuss upp till själva toppen av kullen, så vi väntade in den. Väl uppe hann vi precis se byggnaderna i skymningsljus innan det blev mörkt, när väl solen gick ner helt bredde KL ut sig framför oss med ett vackert glittrande sken. Utsikten var fantastisk.

 

När man köper en biljett för att ta sig upp till tornet så ingår även inträde till ett litet minizoo med några ormar, sköldpaddor, fåglar och apor och även till den så kallade Vinterparken. Kombinationen av de tre turistattraktionerna var underlig och Vinterparken upplevde vi som näst intill surrealistisk. Snögubbar, pingviner och konstgjord snö omringade av palmer klädda med färgglada kulor och blinkande små lampor, mitt i sommaren! Det var i alla fall roligt att se, tur att vi kom fram till slut. Nästa gång tar vi taxi!

Foto: Flashpacker Girl