Buss från Saigon till Phnom Penh

Det var återigen dags att fortsätta vår resa. Vi hade bokat bussbiljetter och tidigt nästa morgon var det dags att säga adjö till Saigon och även Vietnam för den här gången. Äntligen skulle vi åka till Kambodja.

Det tog över en timme att ta sig ut ur Saigons morgonrusning, men väl ute på landsbygden åkte vi förbi små städer, byar, åkrar och plantager. Gränsövergången gick smidigt, vi lämnade pass och pengar till en av chaufförerna som fixade med allt det administrativa och  vi behövde bara gå igenom de två ländernas tullar, det var otroligt smidigt.

De små bostadshusen i Kambodja liknade inte alls de som vi hade sett i Vietnam där husen var smala och flera våningar höga. Här stod husen istället på pålar och var ofta rödmålade, husen förde tankarna till våra egna små röda stugor med vita knutar.

Jag såg väldigt många barn i byarna jäms med vägen trots att det var vardag och ganska tidigt på förmiddagen. Gick de inte i skolan? Svaret fick jag lite senare under vår vistelse i landet. En guide talade då om för oss att barnen ofta var uppdelade i två grupper, en förmiddags- och en eftermiddagsgrupp. Efter en månad bytte grupperna tid. Anledningen var att barnen ofta var tvungna att hjälpa till hemma och den här uppdelningen gav dem chansen att periodvis vara mer tillgängliga i hemmet.

Vi åkte igenom en större stad, så fort bussen saktade ner kom det försäljare som knackade på fönstren och ville sälja sina varor.

Efter åtta timmar var vi äntligen framme. När vi steg av bussen i Phnom Penh blev vi snabbt omringade av tuk tuk förare, vi tittade efter en taxi men såg ingen. Vi fick helt enkelt tränga ihop oss alla fyra i en tuk tuk med all packning, det såg nog rätt roligt ut. Vi behövde bara åka en kort bit för att komma till hotellet, Billabong Hotel, som vi hade bokat i förväg.

Hotellet var fantastiskt, vi gick genast upp till våra hotellrum för att byta om och hoppade sedan i poolen, vattnet var så varmt att det knappt svalkade. Vi badade, drack mangodrinkar, läste och hade det helt underbart!

På kvällen gick vi runt lite i staden, vi såg väldigt många fattiga människor, mammor med barn i famnen som tiggde och bad om att få några slantar. När vi gick in på en restaurang såg vi att en kvinna stod kvar och tittade efter oss, maten smakade inte så bra den här kvällen. Vi gick tillbaka till hotellet och tog en drink vid poolen och spelade kort innan vi gick och la oss.